Let this feeling stay..
Oh god I'm lonely
but I'm not sad at all
livin' is easy
I'm not afraid to fall
I guess it's a sin,
to feel this way
and some day I'll have to pay
but now it for free
and I'm so happy
Lord, won't you bless me
and let this feeling stay..
- Bless me, Hederos & Hellberg
Rock around the clock..
Har ni en aning om hur grymt det är att ha en klocka i hytten som fatiskt berättar vad klockan är?
-Är inte det lite vad en klocka brukar göra, tänker ni.
Men ack så fel ni har. När man byter tidszon ungefär vartannat dygn som vi planeras göra i tre veckors tid... då visar inte klockan alltid rätt. Min dators klocka går på svensk tid. Mobilen på den tiden det var igår.
Tänk er då att ni precis har borstat tänderna, klätt av er och krupit ner i kojen. Kanske startat en bra film eller öppnat en god bok, och så kommer ni på det.... satan! Skulle vi brassa klockan i natt eller var det imorgon? Så börjar man försöka lista ut när vi gjorde det senast.
Slutligen blir man så paranoid att man blir tvungen att stänga av filmen/slå igen boken. Gå upp och klä på sig och knata hela vägen bort till mässen för att se efter.
Allt det där slipper jag nu...HAHA! För jag har en fartygsklocka som är kopplad till de andra skeppsklockorna. Blir jag någonsin osäker så behöver jag alltså bara snegla ut i min daghytt och se efter.
Yes, jag har en tvårummare...
Alla vi dysfunkionella
- We'll always be freaks and we'll never be like other people.
- You'll never be a freak 'cause you're just ... too perfect.
Before you swallow me
into your perfect life,
I'm not going out without a fight
But still these roads all beckon me
to uncover their mystery
(Last Chance Blueprint - Rise Against)
Mhmmm..

Mini har ingen mamma och får därför flaskmatas...



1 min senare

Han skulle bli en trevlig matta...
Jag känner mig en smula ordlös och bildboomar lite.







Ni kanske tycker att det här ser äckligt ut...

Men jag tycker faktiskt att det är helt galet gott.
Morgondimma



If it was easy, everyone would do it..
Music is my imaginary friend..
När jag springer är musiken en viktig del av min motivation.
Olika album passar vid olika tillfällen.
Raised Fist passar i och för sig alltid men när jag satsar på att springa snabbt är de näst intill oslagbara.
Albumet Sound of the republic har den utmärkta ordningen på låtarna som tar mig igenom de tyngsta passagerna under mina speedade vändor.
När det är dags att mala och hålla takten uppe hjälper Sound of he republic
Min snabbaste kilometer på turen är i regel till Killing it
På slutet av turen när krafter är slut så peppar Some of this times att forsätta pusha.
Det här, om något, är humor!
Om jag ser något, i en tidning, som roar mig... ja då tar jag med det hem.
När jag satte mig på planet från Heathrow i december fick denna mig att skratta så hysteriskt att min stolsgranne väldigt tydligt makade sig åt sidan. Han trodde väl att jag var en förrymd psykpatient.
Bara för några dagar sedan dök den här annonsen upp och bara gjorde mig på sjukt gott humör.
Slutligen vill jag dela med mig av boken jag köpte från Naturskyddsföreningen i samband med julhandeln.
Allvarligt.... jag skrattade då... jag skrattar nu och jag skrattar så jag inte får luft medan jag läser den och då ska det tilläggas att ämnet den behandlar faktiskt inte är det minsta roligt.
Learn to read the signs, read between the lines.
Ängeln i Groznyj- Berättelser från Tjetjenien
Åsne Seierstad
En fantastisk bok. Seierstad reste till Tjetjenien, som utrikeskorrespondent, då kriget utbröt 1994. Tio år senare reser hon tillbaka till landet för att försöka skildrar vardagen för civilbefolkningen i ett land där en grymt krig utbröt mellan makthavande har skapat misär för de enskilda människorna. Det läggs en hel del fokus på barnens utsatta situation. Även hur det har påverkat dem som växt upp i det nu brutaliserade samhället.
Makthavarna använder sig av främlingsfientlighet och rasism på samma sätt som i många andra delar av världen. Den propagandan piskar upp hat och konflikten blir än mer brutal och inhumanitär.
Jag rekommenderar alla att läsa denna.
Lasermannen - En berättelse från Sverige
Gellert Tamas
En bok som överraskade. Tamas tar inte bara upp de brott som begicks och personerna som drabbades samt gärningsmannen. Istället lyckas han väva in det politiska klimatet och det systematiska polisarbetet. Till viss del får vi även möta gärningsmannens "anhöriga". Vardagen runt offren och den skräck och rasism som media piskade upp.
Värd att läsa för alla som intresserar sig för polisarbete och sociala samspelet i medelklass Sverige.
Det kanske är så här vanliga människor känner sig..
Allt gick som på räls förutom att jag 24/7 hade en molande värk i alla leder. Det kunde jag i och för sig uthärda då det försvann i samma stund som jag tog det första löpsteget. Det gjorde bara att jag längtade som en galning efter att få komma ut och bli av med det.
Problemen kom istället med håglösheten. Min standardreaktion kom att bli jaha.
För två veckor sedan utspelade sig en scen i vårt hem.
På morgonen kröp jag ihop i soffan bredvid Puff och knosade in mitt ansikte i bröstet på honom och mumlade något lite ohörbart.
Hur är det? Frågade Puff
Jag känner mig bananig, mumlar jag inifrån mitt gömställe.
Är du ledsen? frågar Puff lite oroligt.
Neeej, suckar jag. Jag känner mig bara så neutral. Det bubblar inte i mig av lycka och jag är inte van vid sådan. Det kanske är så här vanliga människor känner sig.
Kanske, svarar Puff. Men ingen fara, det går nog snabbt över.
Det var dags att göra något drastiskt. Så nu finns det en dag i veckan då jag inte springer alls. Oftast onsdagar eftersom jag ganska tidigt på dagen vallfärdar mig själv in till staden. Då får lederna 48 timmar på sig att ta sig samman och ladda om batterierna.

Det hör inte hit!
När Maxen och jag var på väg för att handla så satt jag som vanligt i min egen värld.
-Vet du, jag borde ha blivit dagisfröken istället, mumlade jag frånvarande.
(Max höll på att sätta i halsen)
-Va! frustade han fram.
-Jo men du vet. Jag tjatar ju alltid om att man ska uppskatta när folk försöker även om det blir fel, fortsatte jag något disträt.
-Men du hatar ju barn, påpkar Max.
-I och för sig men ändå...
Sedan skulle jag faktiskt vilja klargöra att jag faktiskt inte alls hatar barn.
Jag råkar bara vara väldigt, väldigt rädd för dem...
Barn vi träffade i Kambodja


Oh maybe it all just burns like a living hell

Jag saknar Max!! Satan va det är NEJ kuul att han åker.
Han säger att han måste jobba ibland...

Oh baby it's oh so cold in this place
Oh maybe it's all so close to the bitter end
Oh maybe it all just burns like a living hell
I'm all alone, and here comes the dawn

Hur tusan gick det här till?
Jag känner lite att jag måste backa bandet. HUR hamnade jag i situationen att mina skor är neonrosa?
Med smått hysterisk blick lutade sig Mackan, igår morse, fram över köksbordet och säger: "Idag ska vi åka till löplabbet och prova ut ett par nya skor till dig."
Det bubblade över i mig och jag pep okontrollerat.
Väl på löplabbet undersöktes mina fötter och min löpstil noga innan expediten försvann in på lagret för att hämta de perfekta skorna till mig.
När hon öppnade lådan kunde jag inte hindra att ett: "Men allvarligt!?" slapp över mina läppar.
Det var de mest psykotiska skor jag någonsin sett. Max tillade: "Ja, du kommer ju inte behöva tänka på att ta på dig reflexväst längre."
Expediten log och sa att hon kan ta fram några allternativ. Jag fick provspringa på bandet i ett antal olika skor. Efteråt förklarade hon att hon förstår att färgen kanske inte tilltalar men påpekade att det ändå är de bästa skorna för mig. De dämpar och rätar upp på rätt ställen.
Då är det inge snack om saken. Funktion går före allt annat och det är ingen skönhetstävling. Det är löpning..
Så, här har vi underverken... ska tilläggas att de är brandorangea inuti dessutom.

Efter en knapp timme ute på vägarna kan jag säga att jag är kär. De var hur bra som helst. Eftersom jag ponerar något på högerfoten, och dessutom är kollapsad i båda hålfötterna, var det en helt ny känsla att få det upprättat. Både ovant och så skönt. Knälederna GILLAR mina nya skor och det gör jag med
En skön tur i solen

Guess what, EFIT idag!
Internetfenomen.
Fotodagbok över en dag.
Ett foto i timen.
Hemsidan med fler som gör samma.
8.00
Vaknade 7.56. Startade morgonen med att dra igång kaffebryggaren och vattna mina små plantor. Tomaterna kommer upp så fint men de andra dröjer lite... Så kom en främmande man gående upp för uppfarten.
MAAAAX! skrek jag.

9.00
Mannen var inte det minsta farlig och jag fortsätter dagen med att ringa min arbetsgivare.

10.00 Viker tvätt.
Hittar ett par ytterst lustiga strumpor som Max fick i julklapp av mina systrar. För andra EFIT:are som inte känner oss kan jag säga att Max & jag har inga barn, vi väntar inte barn och vi har inga som helst planer på att skaffa barn inom de närmsta 20 åren. Detta är bara ett smakprov på mina älskade systrars något besynnerliga humor. Det ska tilläggas att vår far fick strumpor med texten "Världens bästa mamma" och de ojjade sig över att det inte fanns herrstorlekar med den texten.

11.00
Puffy servar mig med kaffe, när jag sitter på kontoret.

12.00
Vi åker till solkatten.

13.00
Jag kan ha råkat köpa lite fler böcker.

Och hämta ut de jag beställt

14.00
Vi hälsade på Sofia och Max fixade "jobbsaker"

15.00
De hade massor med rådjur på tomten.

16.00
Elin har inte det minsta lust att springa. Huden feberömmar, bara att ta på sig träningskläder var smärtsamt.

17.00
Elin är hemma igen och är sjukt nöjd. Nytt personbästa.
(Om ni undrar varför mitt huvud ser så gigantiskt ut så är det
#1 För att mitt huvud är gigantiskt.
#2 För att jag har hörlurar under pannbandet)

18.00
Mackan börjar med maten.

19.00
20.00
Läser jordens roligaste blogg. Besök den och skratta till ni kvävs.

21.00
I find it hard to cope with this insanety.
Vet ni hur moderat man blir i sina bokinköp när man inser att man måste släpa dem tvärs över hela stan för att några timmar senare släpa dem hela vägen tillbaka igen? Svar: väldigt.
Men några små guldkorn hittade jag trots att alla inte var på rean. Jag måste nog säga att årets reautbud inte var så där överväldigande inressant. Det var mest trevligt att bara spatsera bland alla högar av böcker i några timmar.
Inköpen blev i slutändan:
Lasermannen - En berättelse om Sverige av Gellert Tamas
En bok jag ytterst länge har varit attans sugen på att läsa.
Spring snabbare från Runner's world
Det har blivit en smärre besatthet, för mig, att bli snabbare.
Stjärnkikren - Natthimlen månad för månad av Robin Kerrod
En bok jag köpte till Mackan eftersom han mer och mer har börjat intressera sig för nathimlen sedan vi flyttade ut så att stjärnorna faktiskt är synliga.
Koranen
Varför då? Hör jag många fråga.
Varför inte? svarar jag.
Och så har vi plötsligt en mycket vuxen diskussion.
Nej idag är det ganska vanligt att icke-muslimer är nyfikna och äger en koran. Som övertygd ateist är det lika naturligt för mig att äga en koran som att äga en bibel. En sagobok som förklarar andra mäniskors underliga beteende. Målet är att även införsaffa en Torah, Bhagavadgita och Rigveda för att få en bra grund. Därefter kan det byggas på med fler sagoböcker om skäggiga män.
Slutligen sprang jag på en artig man i Vasastan och jag insåg att nya nummret av Faktum har kommit. 
På skrivträffen bjöds det på tårta.
Även om jag inte direkt är ett fan av just tårta så är det ändå trevligt. Det är själv grejjen att man firar något.
Tack så mycket Susanna.
Slutligen mötte jag upp Mackan och såg Tinker Tailor Soldier Spy.
Riktigt bra film som jag varmt kan rekommendera!
Samma konstiga beslut.
Är jag den enda som tycker att Nellys kläder har helt katastrofal kvalitet? Visst kläderna ser stylade och chic:a ut på hemsidan men ofta när de kommer hem så är det kass passform, billigt material och pinsamt dåliga sömmar. Trådar hänger och knappar lossnar och jag vet inte allt. För att inte tala om att det är snett och hackigt.
Ärligt talat, om jag betalar 50 kr för ett klänning på Gina så kan jag ta att kvaliten inte är perfekt. När jag däremot lägger över 1000 kr så förväntar jag mig faktiskt att det inte ser ut som att Max har sytt den.
För mycket är han bra på men sy är kanske inte hans starka sida.
Då har jag inte ens börjat prata om materialen de använder. De är så billiga, sladdriga och håller inte formen för fem öre.
Det är billigt skräp för dyra pengar...
Med det sagt vill jag beätta att jag har lagt en beställning hos Nelly.
Vad är det för fel på mig?
Eller nej den här kostade inte så mycket så jag förlåter mig själv... jag har röstat.
Dessutom är den sötsöt.

Let me rewrite the story
Åååååå så bekymmersamt. De sabbar mitt system. Jag borde sedan 2 timmar tillbaka ha suttit på mitt lilla kontor och grejjat. Med fjärde koppen kaffe i handen hade jag läst igenom alla tidningar, svarat på mail och börjat längta efter frukost. Målat lite, skriva lite och planerat dagen.
Nu vill jag ju inte störa dem som sover och därför sitter jag inlåst i tornet tillsammans med min sovade drake,Puff.
Undra hur drake smakar? För jag börjar bli galet hungrig...
I mina hörlurar:
Löpning

För alla som haaaaatar att läsa om andras träning så kan ni hoppa över detta.
Det handlar om löpning.
Ibland känner jag mig som den långsammaste löparen i hela världen. Som att jag inte förbättrar mig hur mycket jag än försöker. Fast det är inte sant för om jag går in och bläddrar bakåt i min historik så ser jag att jag visst springer snabbare. Snabbare och längre och oftare.
Vid nyår hoppade jag på en utmaning att springa 1000 km under 2012. Till att börja med kändes det helt oöverkomligt men plötsligt gick det lättare och lättare. Nu springer jag minst 5 km per dag, oftast mer. Nu ligger jag före i planeringen och för varje dag hamnar jag längre och längre fram. Kanske ska jag utmana mr B på de där 1500 km han siktar på.
Inte nog med att jag kommer ut i friska luften, får se mig omkring i den nya omgivningen. Dessutom får jag träffa en massa grannar och jag har raggat till mig en helg med grannhunden.
Schemat ser oftast ut som följer:
Dag 1: Hastighet.. Jag ska sprina MINST 5 km och snabbare än förra veckan
Dag 2: Vilodag med max 5 km i lugn takt.
Dag 3: Vanlig löpning på mellan 5-8km. Oftast straxt under 7 km.
Dag 4: Samma som dagen innan.
Dag 5: Uthållighet mellan 10 km och 15 km beroende på humör
Dag 6: Samma som dag 3
Dag 7: samma som dag 3
och sedan börjar veckan om.
Dekadens, ren dekadens!
Civilisationen så som vi känt den är nu ett minne blott.
Mänskligheten har nått totalt förfall.
Akademibokhandeln tänker inte ha öppet vid midnatt mellan tisdag och onsdag....
VAFALLS!?
På bokus kan man förhandsbeställa bokreaböcker. Så jag har lag in en liten förbeställning.
-Bonniers stora bok om filosofi - från antikens naturfilosofer till dagens moderna tänkare av Bryan Magee
-Mellan ängel och best : människans värdighet och gåta i europeisk tradition av Anders Piltz
-Troll och människa : gammal svensk folktro av Ebbe Schön
-Palestinas frihetskamp : historia, analys och personliga iakttagelser av Per Gahrton
-Elfenbenskusten : en utmaning för FN och Afrika av Pierre Schori, Maud Edgren-Schori
-Människans rättigheter av Thomas Paine
-Godhetens kraft : konsten att göra gott av av Piero Ferrucci
-Lärda ord för alla : Allmänvetenskaplig ordbok av S Olof Gunnarsson
-Matsmart : på spaning efter nya god spaning efter nya goda trender av Stefan Edman, Bo Thunberg, Jan Töve
-Jag låter mig inte skrämmas : min kamp mot trafficking och korruption av Lydia Cacho
Men på onsdag är den stora dagen och då sa jag bosätta mig i Akademibokhandeln hela dagen.

En vanlig kväll i Villekulla..





Vad då ont? Bit ihop för faan!
Efter att ha varit utan vatten i tre hela dagar var det trevligt när det igår kom tillbaka. Mest för att jag äntligen kunde duscha igen. Visst är allt annat omständigt men inte ska man jaga upp sig bara för att man är utan vatten. TÄNK PÅ BARNEN I AFRIKA!
Tyvärr har icke-duschandet gjort att jag inte varit så pigg på att springa. Folk kan rynka lite på näsan när man sedan lycklig dyker upp för att umgås.
Tyvärr fick jag en överslagsreaktion när jag fick springa igen och sprang för långt och för snabbt och sedan glömde på något oförklarligt sätt bort att stretcha ljumsken.
Dagen började med att jag vaknade av en fruktansvärd smärta i ljumskarna klockan halv fyra på morgonen. Som en säl lyckades jag rulla ur sängen och krossa min dator som stod på golvet. Kvidande tog jag mig upp.
Kaffe, läsa, frukost, diska och hela tiden har jag fått ropa: "Maaaax hjälp!" För jag kan varken resa eller sätta mig utan hjälp.
"Min" tatuering- och piercingstudio har (eller hade i a f för 7-8 år sedan) slogan
"Vad då ont?! Bit ihop för faan!"
Så det gjorde jag. På det igen bara, ut och spring.. Jag sprang idag halva sträckan på typ dubbelt så långt tid. En dagisklass hade nog kunnat promenera sträckan snabbare. Men men.
I "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" skriver Murakami; Det spelade ingen roll hur långt eller hur snabbt jag sprang. Det viktiga var att jag sprang varje dag.
Ikväll blir det kalas. P fyller år och det ska vi fira. Mot Göteborg!
Kaffeallergiker? Morgonallergiker?
Absolut, tycket jag.
Klockan ringer straxt efter 6.
Jag vaknar, klär mig.
Max ligger och sover.
Jag gosar med hundarna. Tar mig en kopp kaffe, pratar lite med Ann.
Max sover vidare.
Ann gör siig redo för att åka och vi säger hejdå och kramas.
Max ligger fortfarande och sover.
Ann lämnar huset.
Max sover.
Vad var det egentligen som gick fel i hans plan?
Sedan måste jag nu lyfta fram ett av mina stora I-landsproblem i ljuset.
Jag nyser av mitt morgonkaffe.
Alltså, jag nyser jättemycket. Och bara på morgonen när jag dricker kaffe. Det kan bli en sådär 10-15 nysningar.
Varför gör jag så?

EFIT en kylig dag i februari.
EFIT alltså Ett Foto I Timmen. Läs mer och hitta fler som göra samma på EFIT's hemsida.
Min dag består av Max och hundar. Jag Gillar't!!!
7.00 Tjejerna är morgonpigga och kommer så klart in och säger god morgon.

8.00 Max är inte det minsta morgonpigg så jag lägger mig och läser. Jag saknar skolan så mycket att jag nästan blir sjuk och plöjer därför min gamla kurslitteratur.

9.00 Maxen bara fortsätter sova.

10.00 IT'S ALIVE, IT'S ALIVE!!

11.00 Vi ladda för en promenad.

12.00 Vi träffade på får-änna.

13.00 Väl tillbaka från promenaden underhåller vi vårt barnasinne och åker stjärtlapp, till hundarnas förtjusning.

14.00 Lite mys på trappan i solen.











